Karlgrens blogg

Den svenska affärstidningen Veckans affärer listar i en artikel de elva mest attraktiva jobbtitlarna på svenska företag under 2019.
Det här är, i tur och ordning, de yrkesbeteckningar som är hetast i Sverige nästa år enligt en undersökning gjord av Hammer & Hanborg nu i december:

Corporate philosopher, Tribe coordinator, Zero CO2-travel consultant, Head of customer passion, Sustainable growth leader, Organisation design conductor, Stabilizing strategist, Gig coach, Sharing the space officer, Leader of selfleaders och I will make it happen care taker.

Det är det slutgiltiga  beslutet för att Sverige”demokraterna” har haft rätt hela tiden.
Utlänningarna håller på att ta över fosterlandet.

Ibland överträffar verkligen verkligheten dikten och luften fylls av oplanerad komik.
Det är, förstås, vansinnigt roligt att avslöjandena om den bleke och lönnfete SD-riksdagsledamotens sida på Flashback där han beskriver hur man drar över tjejer på stenåldersmanér och laddar praktiska tips om hur man köper sex utomlands sker exakt samtidigt som Jimmie Åkesson tar ledigt från riksdagen och åker till Thailand på semester.

Något sådant hade man aldrig kunnat hitta på i en satir.
Det är bara verkligheten som klarar. Marknaden för att vara ståuppkomiker och driva med SD-politiker måste ju vara minimal när verkligheten gör hela jobbet.

Victora Kawesa döms för misshandel och raskt tar alla offerkoftepartister tillfället att tycka synd om sig själva, kasta skit på andra och glatt sprida ett vilseledande budskap.
Det här är ännu ett fall av ”håll två tankar i huvudet samtidigt” men vi gör ett försök.

Sakfrågan är enkel;
Victoria Kawesa var under några månader förra året en av Feministiskt initiativs två ledare. I september hoppade hon väldigt välmotiverat av efter att ha blivit påkommen med att ha snott en annan forskares verk utan att ange källan.
Fyra månader efter att hon lämnat ledarskapet i Fi och blivit civilperson hade hon bråttom till tunnelbanan en morgon, försökte ta rygg på en gubbe i kön istället för att dra kortet själv, kom i bråk med gubben och det slutade med polisanmälan och erkännande från henne att hon slagit till mannen i ansiktet och sparkat honom på benen.
Med det erkännandet i grunden blev hon i fredags dömd för misshandel.
Klappat och klart och i mina ögon en väldigt välförtjänt dom. Slår man någon på käften ska man dömas för misshandel.

Men nu är hon såväl kvinna som mörkhyad och feminist samt tidigare politiskt aktiv i fel parti och måste följaktligen klämmas åt.
Så då lägger offerkoftorna snabbt ut det hela, hänvisar till att ingen skriver om saken för det gör ju inte elaka regimstyrda media vi har i det här landet men däremot när det gällde SD-profilen ”Kent Ekeroths örfil, som han friades för, har det skrivits spaltmeter om”.

Buhu, tummen i munnen och synd om offerkoftorna.
2 200 gilla på Facebook, 1 277 delningar när jag senast tittade, däribland några av mina mindre nogräknade vänner.

Men som alla offerkoftetroll så spricker de i solen eller i den typ av konfrontation med verkligheten som det tar tre minuter att googla sig fram till – om man i motsats till de här krafterna är intresserad av sanningen.
1. När jag googlar på orden ”Kawesa” + ”misshandel” får jag 15 000 träffar vilket är hyfsat mycket för ett land där man inte får säga såna saker.
2. Bland de träffarna finns icke helt okända media som Expressen, Metro och liknande.
3. När Victoria Kawesa helt korrekt fälldes för misshandel var hon en före detta politiker fyra månader efter avgången. Kent Ekeroth var SD:s rättspolitiske talesman och satt i riksdagens justitieutskott.
4. Nja. Kent Ekeroth fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten för ringa misshandel. Han ska alltså anses oskyldig eftersom han är friad i domstol. Punkt slut. Men trots den friande domen ansåg inte ens Jimmie Åkesson att Ekeroth kunde sitta kvar i justitieutskottet och han avgick därför att han inte hade sin egen partilednings förtroende vilket enligt Åkesson bland annat berodde på att Ekeroth varit i liknande situationer tidigare.

Men i trollens ögon var och är ju Ekeroth en riktig svensk till skillnad från Kawesa – feminist, kvinna och mörkhyad.
Då kan man, tycker de, vrida verkligheten några varv, stoppa tummen i munnen och tugga på offerkoftan.

Det är, naturligtvis, lite pinsamt.
Grundregel 1A när det gäller att göra svart till vitt är ju att inte göra det när man kan bli påkommen med byxorna nere i en handvändning.
Då hjälper det hur blött och skönt det blev i samma brallor just när man lade ut eländet på Facebook.

Upptäcker på Facebook att ett större antal offerkoftepartister, så kallade ”Sverigedemokrater”, hävdar att svenska folket i Aftonbladet sagt att dess drömregering är en koalition mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverige”demokraterna” och att det nu återigen bara är de dumma typerna med beröringsskräck som hindrar SD att ta sin rättmätiga plats vid köttgrytorna, såsom folket vill.

Så är det naturligtvis inte och inte bara därför att 82,5 procent röstade på andra partier för några veckor sedan.
Inte ens den undersökning man blir så till sig i trasorna över säger nämligen att svenska folkets ”drömregering” innehåller någon ur Dressmann-ligan.
För det första är det endast 1 018 personer som valt att uttrycka sin åsikt om saken över webben.
Av dem har 203 sagt att de helst vill se en M-KD-SD-regering medan 815 säger sig hellre se andra alternativ.

183 av de andra vill se en alliansregering, 173 en regering med sossar, miljöpartister, centern och liberaler och 152 att nuvarande regering ska sitta kvar.
71 vill se en regering med alliansen och Sverige”demokraterna” vilket är 10 färre än de som vill ha en annan regering, vilken som helst, än de 10 svarsalternativ som erbjöds.

Det kan alltså anses även statistiskt klarlagt att 203 personer som valde att svara på en undersökning på webben måndag och tisdag vill ha en regering med M-KD och SD.
Steget till att utnämna innertrion till ”Svenskarnas drömregering” känns med andra ord ganska långt.

Det är ju också så att det finns ett ”före” och ett ”efter” när det gäller det här med Sverige”demokraterna”.
Ta exempelvis näringslivets grand old lady, Antonia Ax:son Johnson, medlem i Liberalerna och tidigare medlem av dess partistyrelse.

Före valet intervjuas hon i Dagens industri (6 september) med anledning av att hon fyller 75 år.
Hon talar om sina värderingar och får frågan om den viktigaste valfrågan.
- Själv är jag liberal med en djup förankring i humanistiska värden och respekten mellan människor. Alltså är det mångfald och integration”.
Sverigedemokraterna?
- Deras värderingar är skrämmande och avskräckande.
Vad skulle en framgång för Sverigedemokraterna betyda för näringslivet?
- Ingen aning. Deras program för näringslivet är också tunt och otydligt.

Så blir det val och resultatet visar att vägen till en alliansregering går genom att luta sig mot SD.
Efter valet blir Ax:son Johnson intervjuad i Dagens industri igen (22 september) om Sverigedemokraterna;
- Det finns en beröringsskräck och en rädsla för att göra sig beroende av dem. Men jag anser att man måste ha en mer pragmatisk syn på detta.
Och får, återigen, svara på vad ett inflytande Sverigedemokraterna skulle betyda för näringslivet?
- Om man tittar på den praktiska politiken, på det som är viktigt för näringslivet: företagarpolitiken, skatterna och ekonomin, så ser jag inte att Sverigedemokraterna behöver vara ett stort problem för alliansen.

Antonia Ax:son Johnsons djupa förankring är inte i humanistiska värden.
Den är i hur det är att leva utan ryggrad och integritet.

• 1. I elva kommuner blev Sverige”demokraterna” det största partiet i kommunvalet. Tio av dem ligger i Skåne.
  När Sydsvenskan så intervjuar ledande skånska moderater säger en stor majoritet av dem att man vill att Moderaterna i riksdagen ska ta stöd av SD för att bilda regering.

  2. När talmansdiskussionen landade i riksdagen förklarade Tobias Billström (M) att ”proportionalitetsprincipen bör hedras” som förklaring till att man inte ville agera mot SD-Björn Söder som andre vice talman. Det hade varit ärligare att säga att man inte vill reta upp SD inför statsministervalet.

  3. På fler och fler ställen i landet trycker Moderaterna på sina företrädare i riksdagen för att de ska se till att greppa makten och statsministerposten genom att luta sig mot SD.

  4. Näringslivsprofilerna backar i sin tur upp samarbetet med SD.
  Redan före valet konstaterade Johan Andersson, vd för Mellby gård, att det visserligen inte var så noga hur det gick i valet för ”det finns exempel på länder där industrin fast det har varit politiskt kaos (SvD 4 sep).
  Nu säger han om SD att ”beröringsskräcken högerut måste bort och man måste kunna samtala” och att många nog blir ”förbannade” på alliansen om de inte utnyttjar möjligheten de nu har att driva igenom sin politik” (Di 22 sep).

  Där säger också Antonia Ax:son Johnson, stor näringslivsprofil, medlem i Liberalerna och tidigare ledamot av dess partistyrelse, om SD att ”det finns en beröringsskräck och en rädsla för att göra sig beroende av dem. Men jag anser att man måste ha en mer pragmatisk syn på detta”.
  Dan Olofsson, en så kallad ”entreprenör”, håller med och säger att ”det är tragiskt om alliansen sjabblar bort det här” (SvD 22 sep).

  Och som Ax:son Johnson säger – som en modern parafras på att de i alla fall byggde väldigt bra motorvägar i Tyskland under andra halvan av 1930-talet och första delen av 1940-talet – att ”om man tittar på den praktiska politiken, på det som är viktigt för näringslivet: företagarpolitiken, skatterna och ekonomin, så ser jag inte att Sverigedemokraterna behöver vara ett stort problem för alliansen” (SvD 22 sep).

  Alltså – skit i det där med demokrati och invandring och integration och alla människors lika värde, bilda en regering med SD-hjälp för näringslivet kan ha business as usual även då.

  Det går att hitta moderater i hundratals och åter hundratal som förespråkar denna väg till makten, att ta den med SD:s hjälp – naturligtvis i medvetenhet om att det i så fall kostar i politiska eftergifter.
  Däremot går det i stort sett inte att hitta en enda ledande moderat som tycker att man ska ta ett kliv över blockgränsen i form av överenskommelser för att säkra en stabil demokratisk majoritet i viktiga frågor.

  För det valet finns ju.
  Att välja SD-samarbetet är faktiskt frivilligt och ingen som ger sig in i det kan någonsin hävda att det var av tvång.

  Nu blir det förstås ändå så.
  Vi får trösta oss med att vägstandarden inte är i fara de närmaste fyra åren.

På Facebook, just denna torsdag, skriver Sverige”demokraterna”, i en publicering från SD Örebro, om sin variant på kusinerna i Alternativ för Sveriges kampanj för att slänga ut en halv miljon människor ur Sverige.
SD vill ha återvandring. Frivllig. Man skriver att ”många människor som flytt till Sverige tvingas stanna här ofrivilligt”.
Det är synd om dem för ”hur mycket de än längtar tillbaka till och vill vara med och bygga upp sina hemländer, så har de ofta inte pengarna eller kontakterna som krävs för att än en gång resa över halva jorden”.

Alltså, nu är det dags för skärpning!
Här har ni matat oss i åtta år som riksdagsparti med hur dessa ondskefulla utlänningar översvämmar vårt land, går utan jobb år efter år efter år, lever på generösa bidrag, får del av alla förmåner från dag 1, i vissa fall väljer en mångårig hotellvistelse på svenska fängelser med mat och lön samt dränerar hela vårt sociala system på alla pengar så att svenska barn inte får vård i tid och pensionärer tvingas äta knäckebröd för att få något i sig.

Och nu säger ni att de trots detta lyxliv genom alla år inte ens har råd med en enkel till Kabul eller Damaskus!
Nu får ni faan bestämma er…