Archive for the ‘Politik. Typ.’ Category

För demokratin. Mot Jimmie Åkesson.

torsdag, maj 22nd, 2014

Det känns som om jag ägnat större delen av den senaste veckan åt att försvara Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna.
Det är bra i så fall.
Det är nämligen viktigt att göra det.

I strid mot sådana med samma åsikter som Jimmie Åkesson och hans anhängare har vi ju skapat ett samhälle med allmän och lika rösträtt, vi har strävat mot demokrati, jämställdhet och rättvisa, vi har insett att världen är större än Sverige och att vi alla har ett gemensamt ansvar för varandra och vi har gett alla rätten att tycka, tänka och uttrycka sig fritt.

Det hade aldrig Jimmie Åkesson gjort.
Det kommer aldrig hans ”sverigedemokrater” att stå för.

Men vi – den stora majoriteten svenskar – gör det.
Till priset av att sådana som Jimmie Åkesson får hur mycket utrymme som helst för sina åsikter.
Det är nämligen ett av demokratins pris.

Därför kan Jimmie Åkesson och hans järnrörskamrater få missbruka statistik, ljuga och krumbukta sig, vilseleda för att få allt att se ut som om det är invandrarnas fel – från äldreomsorgen till klimathotet.
Därför kan en liten hemmanazist som Patrik Fridén få stå på torget i Karlskoga och tramsa om huruvida Förintelsen har ägt rum och på sin blogg förklara varför demokratin ska avskaffas.
Därför kan Sydsvenskan idag publicera ett stort reportage om en tokstolle i Lund som kallar sig vänster och som bland mycket begåvat säger att ”för att visa missnöje finns det många byggnader sombör vandaliseras”, att ”alla kommersiella eller politiska institutioner som ägnar sig åt att förenkla för överklassen och göra det svårare för oss andra kan och bör utsättas för förstörelse” och som kronan p verket bland korkade uttalanden ”att slåss med poliser och förstöra byggnader som behöver förstöras är jag helt för. Det är saker som märks och ett sätt för oss revolutionärer att visa att vi finns och kan göra saker tillsammans”.

För att nu ta tre exempel.
Jimmie Åkesson, hemmanazisten och tokrevolutionären i Lund gör mig alla illamående på olika sätt.
Och är alla tre viktiga att försvara – inte när det gäller aktioner utanför lagen men när det gäller deras rätt att uttrycka sina åsikter.

Det finns nästan inget lättare än att stå upp för yttrandefriheten när det gäller trevliga, behagliga, lagom åsikter.
Att få en folkpartist att slåss för liberalers yttrandefrihet är ungefär lika svårt som att få en kristen att medge att jodå, det ligger nog lite i tio Guds bud.
Det svåra är att stå upp för yttrandefriheten när det gäller obehagliga, frånstötande, djupt främmande åsikter.
Men det är lika viktigt.

Därför ska vi slåss för Jimmie Åkessons och Patrik Fridéns yttrandefrihet.
Till varje pris.
Gör vi inte det försvarar vi inte demokratin.

Försöker vi sabotera deras möten och hindra dem från att framföra sina åsikter tar vi ytterligare ett steg.
Då undergräver vi demokratin.
Och säger – i verkligheten – att vi accepterar att vem som helst kan få hindra vem som helst att framföra vilken åsikt som helst.

Det är motsatsen till demokrati.
Det är det samhälle som Jimmie Åkesson och hemmanazisten slåss för.
Och som vi är emot.
Då kan vi inte använda deras metoder för då är vi inte längre själva demokrater.

Idag kommer Jimmie Åkesson till Örebro och Karlskoga för torgmöten.
Han gör det naturligtvis med vissa förhoppningar. Även om Åkeson klar väldigt väl i kostym och slips så är offerkoftan hans och alla andra ”sverigedemokraters” favoritplagg,
Därför var det naturligtvis inte utan en viss belåtenhet han fimpade sitt torgmöte i Karlstad förra veckan – för vad är väl ett genomfört torgmöte inför några hundra värmlänningar mot ny rejäl uppmärksamhet i rikspressen om ännu ett inställt möte?

Jag hoppas att Örebros och Karlskogas demokrater vänder ryggen till Jimmie Åkesson.
Jag hoppas att alla som är på Våghustorget i Örebro och Alfred Nobels torg i Karlskoga ser till att Åkesson under normala former får framföra sina åsikter.
För demokratins skull.

Demokratin kräver nämligen att vi accepterar Jimmie Åkessons yttrandefrihet och till och med att vi slåss för den.
Annars står vi inte upp för någons yttrandefrihet.

Därför är också till exempel ”Brevbärare mot rasism” fel ute när man vägrar att distribuera ”Sverigedemokraternas” material.
Vi har lagar som sätter stopp för förtal, hets mot folkgrupp, anstiftan till brott och så vidare och de lagarna gäller även politiskt material.
Försöker någon distribuera sådant kan polisen med ett antal paragrafer i ryggen sätta stopp för det.

Men vi kan inte i ett demokratiskt land ha ett gäng brevbärare som vägrar distribuera Jimmie Åkessons material, en annan grupp som vägrar dela ut reklam för Vänsterpartiet, en tredje som säger nej till distribution av borgerlig partiinformation, en fjärde som inte vill dela ut propaganda för fri abort eller en femte som tycker att musikfestivaler är ogudaktiga och ska tigas ihjäl.
Alla de åsikterna är helt okej.
I en demokrati. I ett land där ”sverigedemokrater” inte styr.
Men det är inte brevbärarnas sak att vara censurmyndighet för vad medborgarna ska få ta del av.
Inte i en demokrati.

Om varför man inte ska utbilda nazister i sprängämnen

fredag, april 25th, 2014

Svenska nazister har de senaste 25 åren stått bakom ett 30-tal mord i Sverige.
Det senaste – dessvärre naturligtvis inte det sista – såg vi i Malmö vid en demonstration på kvinnodagen där ett litet gäng nazister (vad annars – de är inte många över huvud taget) knivhögg fyra personer som dessvärre, ur nazistsynvinkel, inte dog vilket man beklagade på nätet med formuleringar som ”mycket trist att blattekräket inte strök med” eller ”hoppas att någonting tillstöter och arabvänsterbögsvinet dör”.

Svenska nazister har de senaste decennierna mördat vänsteraktiva, syndikalister, homosexuella vilket är logiskt enligt nazistisk ideologi eftersom de är mot demokrati och för till exempel mord som politiskt vapen mot motståndare som, förutom ovanstående grupper, judar, araber, afrikaner, muslimer, feminister och andra, som man anser, ”undermänniskor”.

Att bekämpa svenska nazister handlar alltså inte bara om att bekämpa obehagliga åsikter.
Det handlar också om att bekämpa organiserade kriminella ligor som i genomsnitt mördar mer än en människa om året med det slutliga målet att krossa demokratin och förgöra oppositionella och misshagliga.
Att vara nazist är i så motto i praktiken att vara kriminell och dessutom grovt kriminell – genom att man lierar sig med mördare och genom att man vill krossa det samhälle och den demokrati vi har.

Hade dessa nazister varit utländska medborgare hade vi för länge sedan a) dömt dem till långa fängelsestraff och b) utvisat dem på livstid.
Nu är de – om än fosterlandsförrädare eftersom de vill förgöra demokratin – ändå svenska medborgare och den möjligheten står inte till buds.

Det demokratiska samhället kan ändå göra vissa val.
Som att fråga sig om vi ska bekämpa nazisterna eller till exempel istället utbilda dem i sprängämnen.
Dessvärre valde Karlskoga kommun det sistnämnda alternativet.

Problem uppstår naturligtvis när det rör sig om nazister ”under cover” som när högerextremister tidigare försökte få göra värnplikten som kustjägare och i andra tuffa utbildningar för att på vis förkovra sig i att ta makten med våld.
Det problemet fick säkerhetspolisen och försvaret bukt med men det är naturligtvis ändå svårt när en anonym och okänd nazist väljer att söka exempelvis en speciell utbildning.

I fallet med den nazist i Karlskoga som nu utbildar sig i bland annat sprängämnen är dock situationen en annan.
För två år sedan twittrade han, enligt NA, och lät twittret ackompanjeras av ett hakkors.

Och det räcker att googla på hans namn för att konstatera att han på nätet redan 2011 skrev att han ”inte längre har någon tro på demokratiska tillvägagångssätt”, att ”de längsta, mest stabila och blomstrande perioderna i människans historia har  varit tider då goda härskare styrt enväldigt, kontrollrat informationen och de monetära flödena i ett samhälle med en sund moralisk kodex inpräntad i undersåtarna” och kallade demokratin en ”förruttnelseprocess”.
Och så vidare.

Redan när han söker en utbildning i Karlskoga tar det alltså uppskattningsvis fyra minuter att ta reda på vem han är och ytterligare två minuter för att lista ut varför han vill in på den utbildning som alla jag talar med inom försvarsindustrin konstaterar är en alldeles utmärkt utbildning för en våldsbenägen nazist.
Och redan där borde det ha tagit stopp.
Vilket, bland mycket annat, skulle ha inneburit att vi sluppit korkade kommenterar som gymnasiechefen Jan Strids konstaterande att det inte är så farligt att denne representant för en rörelse med drygt ett mord om året på sitt CV går utbildning eftersom eleverna ”lär sig tillverka sprängämnen men inte att göra bomber”.

Naturligtvis får vi finna oss i att nazister finns och vill störta samhället och den demokrati vi känner med våld.
Det är ett av de pris vi betalar just för demokratin.
Men att vi för skattepengar ska utbilda dem i att göra detta så effektivt som möjligt är att ta toleransen ett steg för långt.

Pissjournalistik. Och inget annat än.

tisdag, september 7th, 2010

Det är så uselt.
Det är så svagt.
Det är så utreande, utförsäljande, avsägandesig  av all journalistisk integritet.
Det är så…pissedåligt.

Först var det Thomas Bodström.
Manglad i Expressen.
27 augusti.
Rubrik över helt uppslag;
”Så sviker han Mona”.
Underrubrik:
”Bodström i hemlighet till USA i valspurten:
”Deltar via Facebook”.

Och så först den insinuanta, inte på en fläck lögnaktiga men ändå så missvisande texten.
”Expressen kan idag avslöja att Socialdemokraternas viktigaste affischnamn övergett Mona Sahlin mitt under brinnande valrörelse”.
”Igår morse tog han i hemlighet flyget till USA för en vecka på andra sidan Atlanten”.

Det hade redan tidigare varit klart att Bodström ska tillbringa ett halvår i USA i vinter.
Men. I Expressen;
”Nu står det klart att han redan lämnat landet. Expressen kan avslöja att han och familjen satte sig på ett flyg igår morse”.

Och så får Mona Sahlin låtsas upprörd – enligt denna B-journalistik – genom att hennes uttalande om Bodström att ”Han är viktig men han är inte oersättlig. Han har varit väldigt aktiv i valrörelsen fram till nu och han kommer tillbaka om bara några dagar” blir rubriken ”S-ledaren i natt: Han är inte oersättlig”.

Sanningen?
Sedan tidigare har det varit klart att Bodström med familj från oktober och framåt ska tillbringa ett halvår i USA.
Vid det här tillfället skulle hans fru, Helen, åka över till USA med de fyra barnen och Thomas B åkte då med för att Helen skulle slippa dra hela lasset själv – och som själv varandes fembarnsfar kan jag tycka att det skulle kännas rätt skönt att ha någon med sig att dela jobbet och ansvaret med under en atlantflygning.

Det är inget direkt ”svek” i mina ögon.
Även om jag inte delar många åsikter med Bodström så har han full cred i det avseendet.

Det har inte journalistiken.
Den blir om man gör så som ovan skit. Medveten skit.

Pissjournalistik.
Melodifestivaljournalistik.
Och knappt det.

Och så idag;
Expressens förstasida.
En enda stor rubrik:
”MARIA
Wetterstrands
UNGDOMS-
KÄRLEK
LEDDE
TV-DEBATTEN”

Den person, Natanael Derwinger, som ledde SVT-debatten om skolpolitiken igår kväll var nämligen ihop med miljöpartiets Maria Wetterstrand en kort period när de gick på gymnasiet för 20 år sedan.

Dessutom var Derwinger då aktiv i vänsterns ungdomsförbund Ung vänster.
För endast 20 år sedan.
Följaktligen är denna SKANDAL dagens viktigaste nyhet.

Återigen;
pissjournalistik.

Men jag ska inte säga något mer.
Jag inser det.
Det förflutna kan komma ifatt mig.
Faktiskt.

Det är bara 29 år sedan jag lämnade SSU.
Endast 38 år sedan jag var på samma kurs som Mona Sahlin. En hel vecka.
Futtiga 35 år sedan jag sommarjobbade ihop med Göran Hägglund i Degerfors järnverk.
Dessutom pratade jag 4.5 minuter med Fredrik Reinfeldt utanför Karlskoga dentaltekniska tre månader innan han blev partiledare och har en gång haft en ganska lång mejlväxling med kd-ministern Maria Larsson om hennes hatt.
Jag är valrörelsens tickande bomb.

I vart fall i en Expressen-journalists händer.
Jag menar…Göran Hägglund och jag använde en del av industrisemestern 1975 till att göra ren kolvar i ett par stora ugnar på järnverket med thinner.
Det var inte så kul och man fick huvudvärk efter ett tag av ångorna.
Men det skulle ju, 35 år senare, kunna ge upphov till krigs- och bekännelserubriken;
”Jag sniffade thinner med socialministern!”

När man behandlar valrörelsen som man bevakar melodifestivalen kan det bli mycket.
Men aldrig bra.
Och, kära skribenter med hedern utsåld, aldrig journalistik som man kan stå för och se sig själv i spegeln efter.
Vilket skulle bevisas.
Och bevisades.

Niema problema?

onsdag, maj 12th, 2010

Börje Engholm, oppositionsråd för Miljöpartiet i Karlskoga, vill ha mer pengar till de politiska partierna.
Enligt Engholm lägger Karlskoga 420 kr per år och invånare på de politiska partierna medan genomsnittet för kommuner i Karlskogas storlek är 618 kr per invånare.
Därför bör Karlskoga blåsa på med mer pengar till partierna, anser Börje E.

Jag förstår inte riktigt problemet.
Med den befolkningsutveckling Karlskoga har löser det hela sig väl relativt snabbt utan att vi satsar en enda krona extra?

Granbergsdal, får vi be om lite vett och sans?

tisdag, april 20th, 2010

Alltså.
Stopp. Lägg av. Lägg ner. Tänk om. Tänk rätt.
Vi pratar om Granbergsdal.

Jag har full förståelse för att föräldrar där vill ha skolan kvar.
Jag tycker att det var rätt att ge den kommunala skolan ett extraår för att sedan låta intresserade få chansen att starta en privatskola där.

Argumenten var bland andra att bygden behöver en skola, att eleverna skulle få längre skoldagar om de skulle bussas till Bråtenskolan, att de skulle hamna i för stora grupper annars och så vidare.
Jag köper det.

Privatskolan ska få chansen.
Skolan i Granbergsdal ska få chansen att leva kvar.

Men.
Nu är skolbyggnaderna i Granbergsdal till salu, föreningen bakom privatskolan har bjudit 550.000 kr och kommunen har fått ytterligare ett bud, troligen högre.
Kommunen är i sin tur tvungen att sälja till den som bjuder högst.
Resultatet kan bli att Lonnhyttans ekonomiska förening som ska driva privatskolan inte får köpa skolbyggnaderna.

Inte mycket att be för.
Karlskoga kommun kan, även om den försökt det några gånger, inte bryta mot lagen.

Men.
För det första ska det – om man får köpa skolbyggnaderna – inte alls bli så att alla får gå kvar i skolan i Granbergsdal.
Istället ska de granbergsdalare som går i sexårs eller ettan gå i Lonnhyttan, de i barnomsorgen och äldre elever än ettan gå i Granbergsdal.

Och det blir värre.
Om det nu blir så att föreningen bakom privatskolan inte får köpa skolan i Granbergsdal så ska man sätta upp ”moduler” vid skolan i Lonnhyttan och låta alla elever gå där.

Men…då bevarar man ju ingen skola i Granbergsdal.
Då låter man ju inte eleverna gå kvar på hemmaplan istället för att bussas till en annan skola.
Då låter man ju faktiskt en stor del av eleverna få en längre skolväg än om de hade fått börja på Bråtenskolan.

Ingen ska inbilla mig att ett par baracker i Lonnhyttan är bättre än Bråtenskolan.
Får inte föreningen köpa Granbergsdals skola ska man naturligtvis fimpa privatskoleplanerna.

För dem som står bakom Lonnhyttans friskola, som den privatskolan heter, är naturligtvis situationen en annan.
Skolan i Lonnhyttan, startad 1993 efter att kommunen lade ned, har varit ett misslyckande från start till nu.

Attraktionskraften hos elever och föräldrar på andra ställen har varit zero, nul, rien, nada.
Skolan har varit nedläggningshotad vid ett antal tillfällen utifrån sin ekonomi och utifrån det fåtal elever man har haft.

För Lonnhyttan är den kommunala skolnedläggningen i Granbergsdal en lika fantastisk händelse som det vore för en alkoholist att bli inlåst efter stängningsdags på Systembolaget.
Den nedläggningshotade privatskolan som har haft så svårt att locka till sig elever kan säkra åtminstone några år med ett antal elever från Granbergsdal.

Klart som faan att de slåss för det.
Till varje pris.
Frågan är varför föräldrar i och kring Granbergsdal tycker att det till och med vore bättre med en barack i Lonnhyttan än en Bråtenskolan?

Det kan ju, i alla fall,  inte vara av omtanke om barnen.

Om att vara Helena Frisk eller Helena Frisk

torsdag, april 8th, 2010

Det finns två Helena Frisk i Karlskoga.
Igår stod det om den ena av dem  i de lokala papperstidningarna.

Helena Frisk, 36, hade nämligen tisdag morgon suttit i TV4:s morgonsoffa och skrapat fram en vinst på 3 miljoner kr på Triss.
Inte illa.
3 miljoner kr på ett bräde och utan arbetsinsats är storartat.
Grattis!

Om man heter Helena Frisk och är från Karlskoga finns det annars andra sätt att kapa åt sig lika mycket utan någon typ av arbetsinsats.
Det bevisar kommunens andra Helena Frisk, 44-åriga före detta (s)-riksdagsledamoten.

Helena Frisk, 44, lämnade strax innan hon skulle fylla 42 år riksdagen efter tre mandatperioder och ett extraår.
Det gjorde henne berättad till full inkomstgaranti efter riksdagsperioden.

Om Helena Frisk, 44, inte börjar arbeta efter att ha suttit i riksdagen får hon enligt reglerna 80 procent av riksdagslönen första året efter att hon lämnat riksdagen.
Från andra året och ytterligare tre år  får hon 66 procent av riksdagslönen om hon inte arbetar.
(Hade hon varit 50 år när hon lämnade riksdagen hade hon kunnat behålla inkomstgaranti i 15 år).

Helena Frisk, 44, har ännu inte börjat arbeta efter riksdagsåren.
Det är fullt förståeligt.

Lönen för en riksdagsledamot är, enligt riksdagen.se, just nu 55.000 kr.
Räknat på 80 procent första året och sedan 4 år med 66 procent kan Helena Frisk, 44, första året kvittera ut 528.000 kr utan att lyfta ett finger och sedan  435.600 per år i 4 år, sammanlagt 2.2700.400 kr, det vill säga två och en kvarts miljon kr.

Samtidigt som försäkringskassan och arbetsförmedlingen släpar ut sjuka och skadade på arbetsmarknaden under hot om att annars bli av med allt i inkomstväg.
Och Helena Frisk, 44,  behövde inte ens sitta i TV4-soffan och skrapa för att casha in…

Licensed to kill?

torsdag, mars 11th, 2010

Cecilia Stegö Chilò föreslås som ny styrelseledamot i försvarsindustrikoncernen Saab.
Hon var under några dagar efter förra valet kulturminister i högerregeringen men fick lämna posten sedan det avslöjats att hon inte betalat tv-licensen.
Nu väntar vi på en undersökande journalist som kollar hur det är med vapenlicensen.

Just idag för 24 år sedan

söndag, februari 28th, 2010

olof_palme_
På tv:n fortsatte långfilmen som vanligt och det enda som var konstigt var att P3 började spela en massa tung sorgsen musik mitt i lördagsnatten och i det 2010 där man kollar om datorn pajat om det inte hänt något på Facebook på fem minuter är det möjligen obegripligt att det tog typ en och en halv timme innan svenska folket upplystes om att dess statsminister Olof Palme blivit mördad på Sveavägen i Stockholm.

Det var just denna dag för 24 år sedan.
Zack hade fötts en månad och elva dagar tidigare och ytterligare tre veckor senare skulle jag gifta mig med hans mor i Malmö rådhus.
Nu, denna söndagsmorgon, tog jag Buffa och Snuff på morgonpromenad och såg att grannen nere vid vägen, mitt emot fritidsgården i Oxie, hade hissat flaggan.
Man kan reagera olika på ett mord.

Olof Palme.
Statsministern som kallade kommunistledarna i Tjeckoslovakien för ”diktaturens kreatur” och jämställde USA:s bombningar av Hanoi julen 1972 med nazisternas illdåd.
Som kallade Franco-regimen i Spanien ”satans mördare” och stämplade apartheidsystemet i Sydafrika som ”en unik form av ondska”.

Men som å andra sidan hjälpte Bofors att kränga vapen till Indien. Eller som statsminister såg hur svenska journalister fängslades för att ha avslöjat illegalt spioneri. Som – trots att han kallade sig ”demokratisk socialist – med stolthet och med glädje” aldrig hade ambitionen att utmana kapitalismen.
Och så vidare.

Nu var han död, med största säkerhet mördad av en knarkare på hemväg i form av Christer Pettersson som hade problemet att han inte var riktigt fin nog för att duga som statsministermördare när ett politiskt attentat eller en hämndaktion från utländska högerextremister hade varit mer ädelt och passande.

Utrett i formell mening blev det aldrig.
Och blir inte.
Efter att förundersökningen haft kommissarie Clouseau i ledningen blev slutresultatet att det faktiskt bara finns en enda person i det här landet som har papper på att han inte mördat Olof Palme – nämligen Christer Pettersson.

Det är, i stort sett, strunt samma.
Vad man däremot ska komma ihåg är det oerhört hårda debattklimat som rådde – ett klimat där Palme framställdes som sinnessjuk, drogad, han hånades i dimensioner ingen politiker är i närheten av att behöva stå ut med idag, ett hat i breda högerkretsar och i vildaste vänstern som är svårt att förstå i backspegeln.

Samtidigt som vi 1986 fortfarande hade ett Sverige där en statsminister inte bodde i ett hårdbevakat Sagerska palatset utan i en vanlig lägenhet, om än i Gamla stan, och en kväll efter avslutad arbetsvecka tog frun med sig och gick på bio själva för att sedan promenera hem.
24 år senare använder våra statsråd sina livvakter som pittförlängare.

En sak till;
ingen förhöll sig neutral till Olof Palme.
Alla tyckte något. Oftast något svart eller vitt.
Ingen har rört upp sådana känslor efter honom heller.
Och ingen kan, egentligen, ifrågasätta hans briljans, hans talekonst, hans intelligens.
Oberoende av vad man tyckt om hans politik eller åsikter.

Idag vi Kajsa Ankor som Maud Olofsson, strömlinjeformade fjantar som Fredrik Reinfeldt som till och med sätter på sig ett Bamse-plåster inför en tv-debatt för att dra röster, en Mona Sahlin – det största politiska självmål ett parti gjort  genom att utse till partiledare och den totala förutsägbarhetens filosof i Lars Ohly.
I ett Sverige som blivit ett landsting i Europa, en region vars alla väsentliga beslut fattas i Bryssel och där hälften av den mediala uppmärksamheten ägnas åt en operettfigur som ska gifta sig med en gymägare från Ockelbo i sommar.

Tidningen, Partiet och den oheliga väljarkåren

söndag, februari 14th, 2010

När kommunfullmäktige i Karlskoga skulle klubba nedläggningen av Granbergsdals skola måndag kväll ändrade sig en majoritet av (s)-ledningen torsdagskvällen innan, kallade till presskonferens fredag förmiddag och förklarade att man tänkte ge skolan ett års respit.

KT hade då planerat tre sidor med insändare i måndagstidningen om skolan – men när Partiet ändrade sig så strök man de sidorna – och visade därmed exakt hur mycket respekt man hade för såväl dem som skrivit insändarna som för kommunfullmäktige.
De som skrivit insändarna fick aldrig chansen att göra sin åsikt offentligt.
Och KT låtsades som om det är Partiet som är kommunens högsta beslutande organ och inte kommunfullmäktige.

Nu är man igång igen.
I lördagens KT skriver man om kommunpolitiken i Degerfors och det faktum att Robert Mörk ska sluta som kommunstyrelsens ordförande.
Efter diskussioner har Partiet nu två förslag till efterträdare; Annika Engelbrektsson och Jeannette Rasko.

Men så skriver KT;
”Oavsett utgången av valet får Degerfors sin första kvinnliga kommunstyrelseordförande.”
Nja, va?
Väljarna har väl lite grann att säga till om i alla fall?

De ska trots allt rösta om saken i september.
Och om nu väljarna till exempel skulle få för sig att ta rösta så att Partiet inte får egen majoritet, ge Vänsterpartiet en vågmästarroll eller rentav få Miljöpartiet att fundera på att skapa en majoritet med borgarna så vet vi väl inte alls vem som blir kommunstyrelsens ordförande?

Även KT får nog lära sig att acceptera demokratiska formalia – och att väljarna har väldigt mycket att säga till om i en demokrati.
Vad Tidningen och Partiet än tycker.

Var är tjejerna?

onsdag, februari 10th, 2010

Den 26-27 mars avgörs tävlingen Wallenbergs fysikpris.
15 finalister från Sveriges gymnasieskolor gör, i den årligen återkommande tävlingen,  upp om vilka som ska få representera Sverige vid den så kallade fysikolympiaden, i år i Zagreb den 17-25 juli.

De 15 finalisterna som gör upp heter Niclas, Axel, Viktor, Martin, Sebastian, Filp, Yun-Hwan, Christoffer, Paul, Oscar, Viktor, Robert, Erik, Anton och Josef.
Den listan över förnamn borde få såväl landets fysiklärare som landets skolpolitiker att fundera en stund.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu