Karlgrens blogg

Det är så uselt.
Det är så svagt.
Det är så utreande, utförsäljande, avsägandesig  av all journalistisk integritet.
Det är så…pissedåligt.

Först var det Thomas Bodström.
Manglad i Expressen.
27 augusti.
Rubrik över helt uppslag;
”Så sviker han Mona”.
Underrubrik:
”Bodström i hemlighet till USA i valspurten:
”Deltar via Facebook”.

Och så först den insinuanta, inte på en fläck lögnaktiga men ändå så missvisande texten.
”Expressen kan idag avslöja att Socialdemokraternas viktigaste affischnamn övergett Mona Sahlin mitt under brinnande valrörelse”.
”Igår morse tog han i hemlighet flyget till USA för en vecka på andra sidan Atlanten”.

Det hade redan tidigare varit klart att Bodström ska tillbringa ett halvår i USA i vinter.
Men. I Expressen;
”Nu står det klart att han redan lämnat landet. Expressen kan avslöja att han och familjen satte sig på ett flyg igår morse”.

Och så får Mona Sahlin låtsas upprörd – enligt denna B-journalistik – genom att hennes uttalande om Bodström att ”Han är viktig men han är inte oersättlig. Han har varit väldigt aktiv i valrörelsen fram till nu och han kommer tillbaka om bara några dagar” blir rubriken ”S-ledaren i natt: Han är inte oersättlig”.

Sanningen?
Sedan tidigare har det varit klart att Bodström med familj från oktober och framåt ska tillbringa ett halvår i USA.
Vid det här tillfället skulle hans fru, Helen, åka över till USA med de fyra barnen och Thomas B åkte då med för att Helen skulle slippa dra hela lasset själv – och som själv varandes fembarnsfar kan jag tycka att det skulle kännas rätt skönt att ha någon med sig att dela jobbet och ansvaret med under en atlantflygning.

Det är inget direkt ”svek” i mina ögon.
Även om jag inte delar många åsikter med Bodström så har han full cred i det avseendet.

Det har inte journalistiken.
Den blir om man gör så som ovan skit. Medveten skit.

Pissjournalistik.
Melodifestivaljournalistik.
Och knappt det.

Och så idag;
Expressens förstasida.
En enda stor rubrik:
”MARIA
Wetterstrands
UNGDOMS-
KÄRLEK
LEDDE
TV-DEBATTEN”

Den person, Natanael Derwinger, som ledde SVT-debatten om skolpolitiken igår kväll var nämligen ihop med miljöpartiets Maria Wetterstrand en kort period när de gick på gymnasiet för 20 år sedan.

Dessutom var Derwinger då aktiv i vänsterns ungdomsförbund Ung vänster.
För endast 20 år sedan.
Följaktligen är denna SKANDAL dagens viktigaste nyhet.

Återigen;
pissjournalistik.

Men jag ska inte säga något mer.
Jag inser det.
Det förflutna kan komma ifatt mig.
Faktiskt.

Det är bara 29 år sedan jag lämnade SSU.
Endast 38 år sedan jag var på samma kurs som Mona Sahlin. En hel vecka.
Futtiga 35 år sedan jag sommarjobbade ihop med Göran Hägglund i Degerfors järnverk.
Dessutom pratade jag 4.5 minuter med Fredrik Reinfeldt utanför Karlskoga dentaltekniska tre månader innan han blev partiledare och har en gång haft en ganska lång mejlväxling med kd-ministern Maria Larsson om hennes hatt.
Jag är valrörelsens tickande bomb.

I vart fall i en Expressen-journalists händer.
Jag menar…Göran Hägglund och jag använde en del av industrisemestern 1975 till att göra ren kolvar i ett par stora ugnar på järnverket med thinner.
Det var inte så kul och man fick huvudvärk efter ett tag av ångorna.
Men det skulle ju, 35 år senare, kunna ge upphov till krigs- och bekännelserubriken;
”Jag sniffade thinner med socialministern!”

När man behandlar valrörelsen som man bevakar melodifestivalen kan det bli mycket.
Men aldrig bra.
Och, kära skribenter med hedern utsåld, aldrig journalistik som man kan stå för och se sig själv i spegeln efter.
Vilket skulle bevisas.
Och bevisades.

Börje Engholm, oppositionsråd för Miljöpartiet i Karlskoga, vill ha mer pengar till de politiska partierna.
Enligt Engholm lägger Karlskoga 420 kr per år och invånare på de politiska partierna medan genomsnittet för kommuner i Karlskogas storlek är 618 kr per invånare.
Därför bör Karlskoga blåsa på med mer pengar till partierna, anser Börje E.

Jag förstår inte riktigt problemet.
Med den befolkningsutveckling Karlskoga har löser det hela sig väl relativt snabbt utan att vi satsar en enda krona extra?

Alltså.
Stopp. Lägg av. Lägg ner. Tänk om. Tänk rätt.
Vi pratar om Granbergsdal.

Jag har full förståelse för att föräldrar där vill ha skolan kvar.
Jag tycker att det var rätt att ge den kommunala skolan ett extraår för att sedan låta intresserade få chansen att starta en privatskola där.

Argumenten var bland andra att bygden behöver en skola, att eleverna skulle få längre skoldagar om de skulle bussas till Bråtenskolan, att de skulle hamna i för stora grupper annars och så vidare.
Jag köper det.

Privatskolan ska få chansen.
Skolan i Granbergsdal ska få chansen att leva kvar.

Men.
Nu är skolbyggnaderna i Granbergsdal till salu, föreningen bakom privatskolan har bjudit 550.000 kr och kommunen har fått ytterligare ett bud, troligen högre.
Kommunen är i sin tur tvungen att sälja till den som bjuder högst.
Resultatet kan bli att Lonnhyttans ekonomiska förening som ska driva privatskolan inte får köpa skolbyggnaderna.

Inte mycket att be för.
Karlskoga kommun kan, även om den försökt det några gånger, inte bryta mot lagen.

Men.
För det första ska det – om man får köpa skolbyggnaderna – inte alls bli så att alla får gå kvar i skolan i Granbergsdal.
Istället ska de granbergsdalare som går i sexårs eller ettan gå i Lonnhyttan, de i barnomsorgen och äldre elever än ettan gå i Granbergsdal.

Och det blir värre.
Om det nu blir så att föreningen bakom privatskolan inte får köpa skolan i Granbergsdal så ska man sätta upp ”moduler” vid skolan i Lonnhyttan och låta alla elever gå där.

Men…då bevarar man ju ingen skola i Granbergsdal.
Då låter man ju inte eleverna gå kvar på hemmaplan istället för att bussas till en annan skola.
Då låter man ju faktiskt en stor del av eleverna få en längre skolväg än om de hade fått börja på Bråtenskolan.

Ingen ska inbilla mig att ett par baracker i Lonnhyttan är bättre än Bråtenskolan.
Får inte föreningen köpa Granbergsdals skola ska man naturligtvis fimpa privatskoleplanerna.

För dem som står bakom Lonnhyttans friskola, som den privatskolan heter, är naturligtvis situationen en annan.
Skolan i Lonnhyttan, startad 1993 efter att kommunen lade ned, har varit ett misslyckande från start till nu.

Attraktionskraften hos elever och föräldrar på andra ställen har varit zero, nul, rien, nada.
Skolan har varit nedläggningshotad vid ett antal tillfällen utifrån sin ekonomi och utifrån det fåtal elever man har haft.

För Lonnhyttan är den kommunala skolnedläggningen i Granbergsdal en lika fantastisk händelse som det vore för en alkoholist att bli inlåst efter stängningsdags på Systembolaget.
Den nedläggningshotade privatskolan som har haft så svårt att locka till sig elever kan säkra åtminstone några år med ett antal elever från Granbergsdal.

Klart som faan att de slåss för det.
Till varje pris.
Frågan är varför föräldrar i och kring Granbergsdal tycker att det till och med vore bättre med en barack i Lonnhyttan än en Bråtenskolan?

Det kan ju, i alla fall,  inte vara av omtanke om barnen.

Det finns två Helena Frisk i Karlskoga.
Igår stod det om den ena av dem  i de lokala papperstidningarna.

Helena Frisk, 36, hade nämligen tisdag morgon suttit i TV4:s morgonsoffa och skrapat fram en vinst på 3 miljoner kr på Triss.
Inte illa.
3 miljoner kr på ett bräde och utan arbetsinsats är storartat.
Grattis!

Om man heter Helena Frisk och är från Karlskoga finns det annars andra sätt att kapa åt sig lika mycket utan någon typ av arbetsinsats.
Det bevisar kommunens andra Helena Frisk, 44-åriga före detta (s)-riksdagsledamoten.

Helena Frisk, 44, lämnade strax innan hon skulle fylla 42 år riksdagen efter tre mandatperioder och ett extraår.
Det gjorde henne berättad till full inkomstgaranti efter riksdagsperioden.

Om Helena Frisk, 44, inte börjar arbeta efter att ha suttit i riksdagen får hon enligt reglerna 80 procent av riksdagslönen första året efter att hon lämnat riksdagen.
Från andra året och ytterligare tre år  får hon 66 procent av riksdagslönen om hon inte arbetar.
(Hade hon varit 50 år när hon lämnade riksdagen hade hon kunnat behålla inkomstgaranti i 15 år).

Helena Frisk, 44, har ännu inte börjat arbeta efter riksdagsåren.
Det är fullt förståeligt.

Lönen för en riksdagsledamot är, enligt riksdagen.se, just nu 55.000 kr.
Räknat på 80 procent första året och sedan 4 år med 66 procent kan Helena Frisk, 44, första året kvittera ut 528.000 kr utan att lyfta ett finger och sedan  435.600 per år i 4 år, sammanlagt 2.2700.400 kr, det vill säga två och en kvarts miljon kr.

Samtidigt som försäkringskassan och arbetsförmedlingen släpar ut sjuka och skadade på arbetsmarknaden under hot om att annars bli av med allt i inkomstväg.
Och Helena Frisk, 44,  behövde inte ens sitta i TV4-soffan och skrapa för att casha in…

Cecilia Stegö Chilò föreslås som ny styrelseledamot i försvarsindustrikoncernen Saab.
Hon var under några dagar efter förra valet kulturminister i högerregeringen men fick lämna posten sedan det avslöjats att hon inte betalat tv-licensen.
Nu väntar vi på en undersökande journalist som kollar hur det är med vapenlicensen.

På tv:n fortsatte långfilmen som vanligt och det enda som var konstigt var att P3 började spela en massa tung sorgsen musik mitt i lördagsnatten och i det 2010 där man kollar om datorn pajat om det inte hänt något på Facebook på fem minuter är det möjligen obegripligt att det tog typ en och en halv timme innan svenska folket upplystes om att dess statsminister Olof Palme blivit mördad på Sveavägen i Stockholm.

Det var just denna dag för 24 år sedan.
Zack hade fötts en månad och elva dagar tidigare och ytterligare tre veckor senare skulle jag gifta mig med hans mor i Malmö rådhus.
Nu, denna söndagsmorgon, tog jag Buffa och Snuff på morgonpromenad och såg att grannen nere vid vägen, mitt emot fritidsgården i Oxie, hade hissat flaggan.
Man kan reagera olika på ett mord.

Olof Palme.
Statsministern som kallade kommunistledarna i Tjeckoslovakien för ”diktaturens kreatur” och jämställde USA:s bombningar av Hanoi julen 1972 med nazisternas illdåd.
Som kallade Franco-regimen i Spanien ”satans mördare” och stämplade apartheidsystemet i Sydafrika som ”en unik form av ondska”.

Men som å andra sidan hjälpte Bofors att kränga vapen till Indien. Eller som statsminister såg hur svenska journalister fängslades för att ha avslöjat illegalt spioneri. Som – trots att han kallade sig ”demokratisk socialist – med stolthet och med glädje” aldrig hade ambitionen att utmana kapitalismen.
Och så vidare.

Nu var han död, med största säkerhet mördad av en knarkare på hemväg i form av Christer Pettersson som hade problemet att han inte var riktigt fin nog för att duga som statsministermördare när ett politiskt attentat eller en hämndaktion från utländska högerextremister hade varit mer ädelt och passande.

Utrett i formell mening blev det aldrig.
Och blir inte.
Efter att förundersökningen haft kommissarie Clouseau i ledningen blev slutresultatet att det faktiskt bara finns en enda person i det här landet som har papper på att han inte mördat Olof Palme – nämligen Christer Pettersson.

Det är, i stort sett, strunt samma.
Vad man däremot ska komma ihåg är det oerhört hårda debattklimat som rådde – ett klimat där Palme framställdes som sinnessjuk, drogad, han hånades i dimensioner ingen politiker är i närheten av att behöva stå ut med idag, ett hat i breda högerkretsar och i vildaste vänstern som är svårt att förstå i backspegeln.

Samtidigt som vi 1986 fortfarande hade ett Sverige där en statsminister inte bodde i ett hårdbevakat Sagerska palatset utan i en vanlig lägenhet, om än i Gamla stan, och en kväll efter avslutad arbetsvecka tog frun med sig och gick på bio själva för att sedan promenera hem.
24 år senare använder våra statsråd sina livvakter som pittförlängare.

En sak till;
ingen förhöll sig neutral till Olof Palme.
Alla tyckte något. Oftast något svart eller vitt.
Ingen har rört upp sådana känslor efter honom heller.
Och ingen kan, egentligen, ifrågasätta hans briljans, hans talekonst, hans intelligens.
Oberoende av vad man tyckt om hans politik eller åsikter.

Idag vi Kajsa Ankor som Maud Olofsson, strömlinjeformade fjantar som Fredrik Reinfeldt som till och med sätter på sig ett Bamse-plåster inför en tv-debatt för att dra röster, en Mona Sahlin – det största politiska självmål ett parti gjort  genom att utse till partiledare och den totala förutsägbarhetens filosof i Lars Ohly.
I ett Sverige som blivit ett landsting i Europa, en region vars alla väsentliga beslut fattas i Bryssel och där hälften av den mediala uppmärksamheten ägnas åt en operettfigur som ska gifta sig med en gymägare från Ockelbo i sommar.

När kommunfullmäktige i Karlskoga skulle klubba nedläggningen av Granbergsdals skola måndag kväll ändrade sig en majoritet av (s)-ledningen torsdagskvällen innan, kallade till presskonferens fredag förmiddag och förklarade att man tänkte ge skolan ett års respit.

KT hade då planerat tre sidor med insändare i måndagstidningen om skolan – men när Partiet ändrade sig så strök man de sidorna – och visade därmed exakt hur mycket respekt man hade för såväl dem som skrivit insändarna som för kommunfullmäktige.
De som skrivit insändarna fick aldrig chansen att göra sin åsikt offentligt.
Och KT låtsades som om det är Partiet som är kommunens högsta beslutande organ och inte kommunfullmäktige.

Nu är man igång igen.
I lördagens KT skriver man om kommunpolitiken i Degerfors och det faktum att Robert Mörk ska sluta som kommunstyrelsens ordförande.
Efter diskussioner har Partiet nu två förslag till efterträdare; Annika Engelbrektsson och Jeannette Rasko.

Men så skriver KT;
”Oavsett utgången av valet får Degerfors sin första kvinnliga kommunstyrelseordförande.”
Nja, va?
Väljarna har väl lite grann att säga till om i alla fall?

De ska trots allt rösta om saken i september.
Och om nu väljarna till exempel skulle få för sig att ta rösta så att Partiet inte får egen majoritet, ge Vänsterpartiet en vågmästarroll eller rentav få Miljöpartiet att fundera på att skapa en majoritet med borgarna så vet vi väl inte alls vem som blir kommunstyrelsens ordförande?

Även KT får nog lära sig att acceptera demokratiska formalia – och att väljarna har väldigt mycket att säga till om i en demokrati.
Vad Tidningen och Partiet än tycker.

Den 26-27 mars avgörs tävlingen Wallenbergs fysikpris.
15 finalister från Sveriges gymnasieskolor gör, i den årligen återkommande tävlingen,  upp om vilka som ska få representera Sverige vid den så kallade fysikolympiaden, i år i Zagreb den 17-25 juli.

De 15 finalisterna som gör upp heter Niclas, Axel, Viktor, Martin, Sebastian, Filp, Yun-Hwan, Christoffer, Paul, Oscar, Viktor, Robert, Erik, Anton och Josef.
Den listan över förnamn borde få såväl landets fysiklärare som landets skolpolitiker att fundera en stund.

I Sverige finns ungefär 39.000 personer som tjänar mer än en miljon kr om året.
85 procent av dem är män.

I Örebro tjänar 348 personer mer än en miljon kr om året.
316 av dem är män.

I Karlskoga har 72 personer en årsinkomst över en miljon kr.
66 av dem är män.

I Degerfors drar 14 personer in mer än en miljon kr om året.
13 av dem är män.

Man behöver inte studera politiska program för att bli feminist.
Det räcker att studera verkligheten.

Skattebetalarnas förening är en extrem lobbyorganisation för sänkta skatter till varje pris – oberoende av vad det kostar i försämringar och utslagning, oberoende av hur det slår sönder det solidariska samhället och obereoende av vilket mänskligt pris som måste betalas.
Det enda föreningen sedan decennier slåss för är att de redan rika ska bli rikare genom att den andel de får betala till våra gemensamma utgifter för vård, skola, omsorg om unga och gamla och så vidare ska bli lägre och lägre och lägre.

Denna organisation har nu prisat Karlskoga kommun som den kommun som är duktigast på att stå för den politik föreningen vill se.

Karlskoga har ”ovanligt effektiva verksamheter” och visar ”ansvarstagande med skattepengar”, säger Skattebetalarnas förening och överlämnar diplom, blommor och en osthyvel till kommunen – en osthyvel som är symbolen för det av alla drabbade så avskydda system för neddragningar som innebär att man skär rakt över i verksamheterna utan hänsyn.

Niina Laitila, kommunstyrelsens ordförande och det slags socialdemokrat som finns nu för tiden, tycker att ”detär jätteroligt att få den här utmärkelsen”, att det är ”en uppmuntran i det fortsatta arbetet” och påpekar för säkerhets skull ytterligare en gång hur ”jätteroligt” det är.
På den tid det fanns socialdemokrater av ett annat slag hade man skämts i motsvarande läge.