11 mars 2019 – Om att sätta ned foten för att inte ta i handen

mars 11th, 2019

Dagens ”Riktigt-så-här-hade-jag-inte–formulerat-mig-om-jag-tänkt-efter-lite”-pris går till ”Sverigedemokraten” Lars Nyström efter följande rader i Expressen;

”Sverigedemokraterna i Skurup vill förbjuda kommunen från att anställa personer som vägrar ta det motsatta könet i hand.
- Vi vill sätta ned foten i den här frågan, säger Lars Nyström (SD)”.

10 mars 2019 – Om moral och lag. Igen.

mars 10th, 2019
Om en av mina döttrar skulle skita i ett par lektioner för att demonstrera mot klimathotet och en av mina söner skulle skita i samma lektioner för att leta rätt på en langare med ett lager kokain tillgängligt skulle jag inte ha några problem med vilket ändamål jag skulle sympatisera med.
Jag skulle lika snabbt inse att båda just gjort sig skyldiga till ogiltig frånvaro eftersom vi har skolplikt i Sverige och om man då skiter i lektioner i grundskolan utan giltigt skäl så är det skolk, ogiltig frånvaro.
Nu har skolelever i Lund uttryckt vilja att delta i just en demonstration om klimatkrisen och Lunds rektorer har förklarat att det i så fall rör sig om ogiltig frånvaro vilket ger konsekvenser.
Därför hånas, förstås, dessa rektorer nu på DN:s kultursidor denna söndag med den ironiska slängen att ”Skall nu mänskligheten dö ut skall vi ändå göra det med ordning och reda!”
Det är fånigt.
För det är ju inte så att om vi har fiiina skäl så får vi göra vad vi vill och bryta mot de lagar vi känner för att strunta i.
Om vi gillar att klottra kan vi fylla vartenda block vi har och varenda egen vägg – men vi kan inte klottra på andras väggar ens om vi kallar det graffiti.
Även om vi inte gillar vapen kan vi inte bryta oss in hos privata företag och idka skadegörelse mot deras produkter.
Och även om vi tycker att det är trist att bo i förort kan vi inte uppmärksamma det genom att bränna upp grannens bil.
Det är lika självklart som att jag inte får köra 110 km/h inne i stan även om jag tycker att det funkar eller strunta i att betala skatt för att pengarna går till daghem som jag tycker väldigt illa om.
Och så vidare.
Det finns en skillnad mellan lag och moral och ska ett samhälle över huvud taget fungera så måste vi hålla oss till lagen – men naturligtvis arbeta för att ändra lagar vi tycker är korkade.
Lösningen i ett demokratiskt samhälle är aldrig att vi väljer att bara följa de lagar vi personligen tycker är okej och skiter i resten.
Den som ifrågasätter det resonemanget kan ju för övrigt fundera på hur tongångarna på till exempel DN:s kultursidor skulle ha varit om det handlat om att ge eleverna ledigt eller ej för att demonstrera för att slänga ut alla invandrare ur Sverige, exempelvis.

8 mars 2019 – En man klev av tåget i Enköping

mars 8th, 2019
En man klev av tåget i Enköping klockan 8.02 fredag morgon.
Åtta minuter senare klev han på expressbussen mot Uppsala, på övre våningen och med lite London-känsla.
På andra sidan gången satt en mörkhyad kvinna i hijab och talade finska med någon i mobilen och mitt emot hållplatsen gjorde konditori Drott reklam för att man säljer färdiga smörgåsar redan från klockan fem på morgonen.
Hemingway skriver någonstans, som ett gott råd, att man ska inleda alla romaner med en sann mening. Det här var tre.
Han skriver också att man ska säga något om vädret. Det var sådär i Enköping. Någon plusgrad, en lätt bris och snön kvar som en påminnelse om att livet inte är något jävla nöjesfält.

3 mars 2019 – Pojkar utan mammor

mars 3rd, 2019

Altinget.se, fredag 1 mars 2019;

Reinfeldt till Rud Pedersen
NAMNNYTT. Gustaf Reinfeldt, son till Fredrik Reinfeldt, blir analytiker på Rud Pedersens Stockholmskontor”.

Vi må ha nått snart 20 år in på det nya millenniet men på allvarsamma samhällssajter om viktiga saker har pojkar fortfarande inga mammor. Stackare…

3 mars 2019 – Kortaste bildreportaget?

mars 3rd, 2019
Sällan framträder kungatramset och det fåniga kring monarkin så tydligt som när man läser om någon Oscar – tydligen barn till någon Bernadotte – under rubriken;
”Prins Oscar fyller tre år – här är hans liv i bilder”.
Det kan, borde till och med en kungatramsare kunna konstatera, i vilket fall knappast vara något längre reportage.

2 mars 2019 – En vacker värmländsk obegriplighet

mars 2nd, 2019

Jag är tillverkad på Hammarö – mina föräldrar flyttade därifrån ett knappt halvår innan jag föddes, dock inte därför – och uppvuxen i Degerfors, har bott i Karlskoga, Gunnarskog och Arvika, jobbat i Karlstad, Arvika, Hagfors, mina föräldrars rötter är i Forshaga, Deje, Skived och personer nära mig har bott, länge, utanför Årjäng och Torsby.
Överallt denna vackra värmländska (okej, förutom i Karlskoga och Degerfors för hur mycket landskapstillhörighet det än är så talas faktiskt inte värmländska där).
Inga problem.
Jag har alltid förstått allt, alltid blivit förstådd själv.
Utom en gång.

Jag jobbade två veckor på Värmlands folkblads lokalredaktion i Hagfors. Hade aldrig varit där förut och när jag i en ilsket gul VW-bubbla åkte igenom orten första gången spanade jag intensivt efter centrum och redaktionen innan jag insåg att jag åkt igenom allt av bebyggelse och tvingades vända.
Sedan var jag där i två veckor, jobbade, sov på redaktionen, åkte till ett gammalt tingshus utanför Hagfors där det var möte för företagare om något nytt som hette CAD-CAM som alla insåg aldrig skulle bli något, lyssnade till en Fonus-dam i Munkfors som sade att ”en procent av befolkning dör varje år, varken mer eller mindre” så enda sättet att utöka affärerna var att sno lik av konkurrenterna.

Hon sade för övrigt om Klarälven att den ”går som en vattendelare inom kommunen” men det skrev jag aldrig.
Jag skrev däremot om Dan Hylander och Raj Montana Band som gästade parken som jag hittade till genom att följa tomflaskorna i dikena och jag skrev om en älg i Munkfors som missbedömt höjden på ett viltstängsel med därtill följande konsekvenser.

Men.
En lunch kom det in en ekshäring med ett eller annat ärende och jag försökte verkligen begripa. Men hans dialekt var extrem och dessutom högg han, förstås, av alla ord på mitten.
Slutet?
Jag fick be honom komma in lite senare på dagen när det fanns ortsbefolkning på plats som tolkhjälp.

Men vackert var det.
Och tänker på det gör jag när jag läser om Göran Tunströms ”Prästungen” om hans uppväxt i Sunne.
Som när han och kompisarna Carl-Henning och Staffan ska på skoldans och planerar strategin.

”- Det är tvärt omöjligt å sväng te vänster. Höss gör ni?
- En klarer sig mä å sväng te höger. En behövver ju int höll på å dans så läng. Bar tess en träffer e jänt.
- Hocken tänker du bju öpp förscht?
- Tjaa. En får föll se.
- Bar di int spelar en massa slowfox.
- Ä dä svårer dä?
- Förschök själv får du se”.

Jag hör det inom mig och det är ljuvligt.
Poetry in motion.
Hela vägen längs E45:an.

28 februari 2019 – Många gammeldanskar räddade

februari 28th, 2019

Här, i dagens text om danska Arla, kan man tala om att göra en insats för mänskligheten;
”Sedan 2012 har Arla samarbetat med Fødevarebanken och säkrat massor av goda mejeriprodukter till socialt utsatta danskar som annars skulle ha gått till spillo”.

27 februari 2019 – Jag, Refaat och doktorshatten

februari 27th, 2019
i satte oss i bilen utanför Expressen på Gjörwellsgatan, jag och fotografen. Åkte ut till företaget, intervjuade den nye vd:n. Vinkeln var att han var Stockholms-börsens förste vd med invandrarbakgrund och eftersom han dessutom spelade, eller möjligen spelat, fotboll i division 4 kändes det ganska lättskrivet.
Vi pratade ett par timmar, vd:n berättade om sina tankar, idéer och ambitioner, sin bakgrund och sina studier, bokstaverade namnet på doktorsavhandlingen så det skulle bli rätt och sedan tog fotografen sina bilder på vd:n trixande med bollen i labbet.
Vi hade fotbollen med oss eftersom vi hade bestämt vinkeln i förväg och dagen därpå var text och bild i Expressen under rubriken ”Nu bollar han med miljoner”.
Det var 1984 och igår kväll såg jag rubriken igen när andra delen av Tom Alandhs dokumentär om Leif Silbergsky rullade i SVT.
För företaget vi besökte var Fermenta, vd:n var Refaat el Sayed och även om det inte är någon merit så får jag ju lov att erkänna att min artikel i Expressen var den första i svensk dagspress där den så icke existerande doktorsavhandling som så småningom skulle placera Refaat i fängelse och blåsa omkull såväl Fermenta som fusionen med Volvo nämndes.
Det finns olika sätt att skriva presshistoria.
Med facit i hand inser jag att ett alternativ hade varit att välja ett annat.

26 februari 2019 – Ta skidorna istället

februari 26th, 2019
Bland mycket annat som sprider sig i den språkliga utarmningens tid är uttrycket ”går för” alltmer frekvent.
Idag säger, till exempel, enligt SvD Therese Johaug att ”Jag går för guld” inför dagens millopp.
Förutom att formuleringen är ett exempel på sämsta sortens anglicism är det väl en ganska korkad taktik när det handlar om skid-VM.

25 februari 2019 – Äntligen!

februari 25th, 2019

Sajten Vinliv – ett forum för dem som kan skilja en sydsluttning från en doft av norrländskt folkhem och vet att det finns fler sorters vin än rött och vitt – meddelar idag att trenden veganskt vin växer.

Naturligtvis hör vi ett unisont ”Äntligen!” vid horisonten.
Nu väntar vi bara på det veganska snuset och cigaretterna, det helt växtbaserade rökheroinet och klimatneutrala kokainet för att lyckan ska vara fullständig.

Dock – Vinliv kanske trots allt är bättre på vinbeskrivningar som ”en släng av mogen lime, ren med viss ursprungston”, som ett av dagens vinförslagtips beskrivs som, än att så att säga ta steget fullt ut.
När man idag rekommenderar fyra ”riktigt bra veganviner” konstaterar man att ett av dem ”passar perfekt till hamburgare på viltfärs” medan ett annat är lika ”perfekt till smörstekta lammkotletter”.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu